Trust is hard

Publicerat  2012-05-23 / 08:26:00 i  Agorafobi/ADHD
Har precis fått veta att båda mina kontaktpersoner ska sluta.. Den ena av dem har varit min kontaktperson i över 3 tre år, och vi har gått igenom massor ihop, så det är rätt trist att hon ska sluta :( Om en liten stund kommer hon tillsammans med den som ska ta över för henne så att jag får träffa henne. Det är inte förns efter sommaren hon slutar men jag ska få träffa den nya redan nu. Ett kännetecken för Agorafobi är ju att det tar extremt lång tid att kunna lita på någon, och släppa in dem på livet.
Jag ska i alla fall ut och träffa dem nu på en promenad och se hur det går, vi höres!




Dagens utmaning..

Publicerat  2012-05-10 / 09:37:50 i  Agorafobi/ADHD
.. var att låta Robert åka tidigare till skolan, vakna ensam med Emilia och gå själv och lämna henne på dagis. Anledningen till att detta är en utmaning för mig är ju som vanligt att jag har Agorafobi.. Vet att det inte är något som många känner till, så jag har lite planer på att göra ett inlägg om hur det är att ha det.. Vi får se när jag har tid med det!
Ialla fall. Vi försov oss, såklart! Vaknade 20 min innan hon skulle vara på dagis och jag kände att nej, det här går inte. Då körde jag med steg för steg metoden. Vi klär i alla fall på oss. Och då kan vi ju i alla fall gå ut. Vi behöver inte gå till dagis, vi kan bara gå en promenad åt det hållet...
Och det funkade tydligen, för nu är hon på dagis! Skönt det, men det var inge kul att lämna henne.. Hon klämrade fast sig runt mig och skrek att hon inte ville vara på dagis, att hon ville vara med mamma! FAN vad det sved i mammahjärtat! Men dagis fröken tog henne och jag traskade hem.. De säger att hon brukar bli glad igen så fort den som lämnat henne gått, så jag får väl lita på det...

Mammas fina, glada tjej!


Glöm inte att tävla om en baby-goodiebag HÄR!




Suck on that!

Publicerat  2012-05-08 / 15:34:35 i  Agorafobi/ADHD
Robban kom hem tidigt idag (han mådde inge bra stackarn). Och gissa vad jag gjorde då?! Jo jag åkte och gymade, ensam! Första gången jag är där ensam, annars sitter alltid någon och väntar på mig så att jag kan åka hem när jag vill.. Men nu så släppte robban av mig och hämtade mig när jag var klar! Och ett j**vla pass vart det! Två flugor i en smäll. Lät inte mitt återfall styra mitt liv och lät inte gårdagens mcflurrys sätta sig på höfterna ;)

So suck on that Agorafobi och tjockismage! :D
Känner mig dock lite svimfärdig och hostig nu.. Så går det när man tränar med förkylning, men det behövdes ju!

Nu sitter jag här med lite gröt och ska strax hoppa in i duschen. Sen ska vi gå och hämta lillan, och jag ska såklart följa med!




Seegt

Publicerat  2012-05-08 / 10:31:59 i  Agorafobi/ADHD
Blää för ångest.. Fick ett litet "återfall" igår.. Efter flera superveckor så körde det ihop sig och jag satt hemma och kunde inte ta mig ut. Självklart så tycker jag då synd om mig själv och vräker i mig 2 mcflurrys och en hel del annat skräp. Detta leder såklart till mer ångest och att jag blivit förkyld och inte kan träna gör ju inte saken lättare! Ja, nu har jag klagat färdigt! ;)

Strax kommer Jenny (min kontaktperson). Hon ska försöka få med mig ut på en liten promenix så jag får lite sol på mina bleka kinder :)



Hann knäppa ett gulligt kort på lillan innan hon begav sig till dagis imorse :)





Godnatt inlägg

Publicerat  2012-04-08 / 21:41:30 i  Agorafobi/ADHD
Det har vart full fart hela helgen, och jag har tyckt att det varit UNDERBART! Kalas hela fredagen, påsk hos mamma på lördagen och idag har vi vart hos roberts mormor. Imorgon ska vi vara hos Roberts syster med familj hela dagen och resten av veckan är det dagisinskolning för hela slanten!
Och det har knappt varit jobbigt! Det känns bara skönt att se att Emilia få leka av sig och är trött när vi kommer hem. Det känns som jag knappt är sjuk längre, Paroxetin är verkligen en mirakelmedicin!

Nä nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon, godnatt på er! :)




Dagistankar, om man bara vore normal!

Publicerat  2012-03-19 / 13:13:06 i  Agorafobi/ADHD
Okej såhär är det, Emilia fick en dagisplats i augusti förra året. Men strax innan hon skulle börja sa vi upp platsen pga att jag blev för dålig i min Agorafobi för att klara av att hämta och lämna (trots att det bara är över gatan + några meter)... Hon hann alltså inte gå en enda dag, och säger man upp platsen hamnar man sist i kön när man ansöker igen. Sen i nov-dec hade jag en riktigt bra period och skulle lätt klarat dagis, men då fanns det såklart ingen plats åt oss.
Nu har min kontaktperson lyckats förklara vår situation för den förskoleansvarige i vårt område och vi har fått förtur. Dock finns det ingen plats förns i Maj. Men nu efter graviditet och missfall och inga mediciner på flera månader är jag sådär dålig igen, och undrar om det verkligen kommer gå vägen den här gången.. Får panik bara jag tänker på inskolningen, robert kommer ju bli tvungen att ta en hel vecka ledigt från skolan, vilket jag inte gillar så här nära studenten.
Det finns många som skulle tycka att det vore underbart att få vara hemma med barnet så länge som jag har, men för mig/oss har det vart hemskt. Jag är ju inte som alla andra föräldrar tack vare min sjukdom.. Robert är i skolan med bilen på dagarna och jag har inte klarat av att sitta på en buss sedan jag var gravid..
Visst har det vart perioder då det har vart bättre och vi haft kontakt med andra som har barn och jag lyckats vara ute lite mer, men till slut tröttnar folk på att man aldrig kan hitta på något..
Sen var det den där bra perioden i höstas, då jag till och med klarade av öppna förskolan flera dagar i veckan. Men förutom den korta perioden så har faktiskt jag och Emmis mest suttit hemma hela dagarna och bara försökt få tiden att gå.. Visst, både jag och robert har underbara familjer.. Men de är ju i skolan eller på jobbet på dagarna som alla andra. Alltså känns det som att dagis är ända lösningen här. Emilia är ju trots allt snart 2 år och är i stort behov av stimulans, träffa andra människor och vara ute och hitta på äventyr som alla andra barn! Att bara sitta hemma med mamma och glo hela dagarna slutar ju bara med att vi går varandra på nerverna och Emilia blir ledsen..
När vi har fått en plats på dagis tänkte vi försöka fixa så att Emilia får anpassa sina tider efter roberts skoltider, och vara där hela dagarna. Men eftersom jag är sjukskriven och aldrig varit tillräckligt frisk för att jobba, har vi tyvärr samma regler som arbetslösa (15 timmar/vecka). Bara att hoppas att den vi får prata med det här om har lite hjärta i sig och förstår!

Tänk att något så simpelt ska var så svårt! Att ett litet fel i hjärnan kan resultera i att man till slut inte ens kan öpnna dörren och gå ut med soporna. Att jobb och studier är så långt in i framtiden att hela ens liv känns alldeles meningslöst..
Jag är så fruktansvärt trött på den här sjukdomen att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Jag vill inget hellre än att vara normal!

Det blev visst ett ganska långt inlägg, men jag kände att jag behövde skriva av mig.




Tjatmoster - jag vet!

Publicerat  2012-02-23 / 19:16:00 i  Agorafobi/ADHD
Det blev ingen operation.. Allt kändes jättebra på morgonen, och när vi lämnade Emilia. Men på vägen från min mamma började det bli jobbigt. Vi stannade hemma innan sjukhuset för att jag skulle kunna pusta ut och börja om, men det blev ändå bara jobbigare jobbigare.. Jag lyckades ta mig till sjukhusparkeringen, men där sprack det bara! Så vi fick köra hem, jag gick och la mig (man blir ju så fruktansvärt trött efter en panikattack), och sov i 7 timmar!
Förlåt att det har blivit så mycket deppigt i bloggen nu, det är ju aldrig kul att läsa om någon som bara tycker synd om sig själv hela tiden.. Det har bara varit en mörk period nu, men ska försöka vara lite mer positiv :)
Nu blir det big brother och sen sova!




Spännande natt..

Publicerat  2012-02-22 / 20:41:00 i  Agorafobi/ADHD
Jaa, nu är klockan nästan 4 på natten och här sitter jag och är fortfarande vaken... Nu är det ju ingen mening med att gå och lägga sig heller, väckarklockan ringer om mindre än 2 timmar!
Vi ska hinna göra oss i ordning och lämna Emilia hos min mamma innan jag ska vara på sjukan inför operationen klockan 08.30..
Emilia ska vara hos sin mormor till klockan 13, sen kommer Robert och hämtar henne och skjutsar henne till hennes farmor där hon också ska spendera natten. Vi gjorde så för att Robert skulle kunna vara med mig på sjukhuset. Det blir ju så jobbigt för mig och han är min trygghet <3 Men det känns jätte konstigt att lämna bort Emilia! och över natten dessutom! Tror att hon bara sovit utan mig en enda gång i hela hennes liv, och haft barnvakt på dagen 2-3 gånger.. Jag hatar verkligen att lämna bort henne och har alltid undvikit det. Fast hon trivs så bra med både mormor och farmor så det ska nog gå bra! (Förmodligen är det bara jag som tycker att det är jobbigt, och hon tycker att det är spännande och kul).

Nu blir det ett par avsnitt Vampire diaries innan det är dags att väcka sömntutorna och påbörja dagen, uppdaterar bloggen när jag kommer hem på fredag. Byebye!




Medicin-avtändning

Publicerat  2012-02-18 / 20:47:00 i  Agorafobi/ADHD
Usch och fy och blä vad jag mår dåligt! Håller just nu på att sluta med alla mina mediciner (För ADHD, agorafobi, dep.).
Jag har alltid känt att mina mediciner är underbara, eftersom de hjälpt mig att kunna leva mitt liv någorlunda normalt. Men nu när jag slutar med dem så börjar jag känna mig ganska negativ inför dem. Det känns allvarligt talat som att jag har avtändning efter att ha varit beroende av någon tyngre drog! Feber och trött, men sitter ändå här klockan 1 på natten och är klarvaken. Igår kväll fick jag någon form av psykos med dödsångest, känner inte för att gå in på det i detalj av rädsla för vad ni ska tro om mig.
I alla fall, jag funderar på att sluta med medicinerna för gått. Något som får en att må så här kan väl ändå inte vara bra på lång sikt?!




Nervös inför operation!

Publicerat  2012-02-14 / 20:59:00 i  Agorafobi/ADHD
Konstig dag idag. Först fick jag roliga nyheter, Emilia har nämligen fått dagisplats till början av maj. Äntligen!
Men sen kom ett telefonsamtal som inte var lika kul, att jag ska opereras på torsdag nästa vecka.. Så nu har jag gått och varit skit nervös hela dagen. Missta mig inte nu för det är ingen komplicerad operation eller någon farlig sjukdom. Jag har fått tillbaka ett virus på stämbanden i halsen som jag hade problem med när jag var liten. Dom ska i stort sett söva ner mig och skära bort några blåsor i halsen, vilket läkaren förklarade för mig var en vanlig rutin operation.
Men eftersom jag tycker att det är läskigt bara att åka in till stan (pga Agorafobi), så kan ni förstå att jag är livrädd över att behöva vara på sjukhuset i 2 dagar och genomgå en operation... Men jag ska försöka vänja mig vid tanken nu så får vi hoppas att det går vägen!




KBT dag!

Publicerat  2012-02-02 / 21:11:00 i  Agorafobi/ADHD
Haft en ganska tråkig dag, bara vart jag och Emmis här hemma större delen av dagen.
I förmiddags hade jag KBT. Vi var ute och gick och testade lite av mina säkerhetsgränser, och det gick faktiskt rätt bra.
Mina kontaktpersoner kom och var barnvakter åt Emilia så att jag kunde fokusera på KBTn. Har ju fått ännu en kontaktperson nu. Tyckte inte riktigt om det i början, har alltid känt att det är jobbigt med massa ''hjälppersoner'' runt omkring mig. Och att bara man säger ordet ''kontaktperson'' så tar folk för givet att man har massa problem, och är man då ung mamma så är säkert problemet att man inte kan ta hand om sitt barn? Men faktum är att jag behöver hjälp, det är bra att jag har människor som håller koll på hur det är med mig och som kommer och sparkar mig i röven ibland :P Lika bra att acceptera att man behöver hjälp ibland och jobba för att saker och ting ska gå bättre i stället för att förneka det och låta allt fortsätta gå dåligt! Dessutom var den nya tjejen jätte trevlig.
Efteråt låg jag och Emilia och slappade i soffan en stund, och Emilia fick lite feber (hon fick 1½ års sprutan för en vecka sedan och då kunde det komma lite feber efter en vecka). Eftersom hon var lite hängig gick vi för ovanlighetens skull och la oss vid halv 2. Och vipps så vaknar vi av Robert som säger att klockan är 20 i 6 på kvällen! Det var den dagen det, haha!
Förresten, jag måste bara berätta vad Emilia haft för sig de senaste dagarna! Ni vet, de flesta barn har ju favorit leksaker... Eller Gosedjur. Emilia har numera en favorit bok. ''Emmas dagis'' har hon fastnat för, och jag överdriver inte när jag säger att hon ALDRIG släpper den! När vi var på ikano igår så la hon sig på marken och VRÅLADE när vi lämnade kvar boken i bilen, och när hon fått den höll hon stenhårt i den. Hon går på pottan med boken, hon sover tom med den! Men det allra sötaste är när hon bäddar ner sig i sängen och läser för dockan :)


Emmis lär väl inte somna på bra många timmar nu när vi sovit hela dagen, så vi lägger oss nog i soffan med ''sons of anarchy'' resten av kvällen :P