Dagistankar, om man bara vore normal!

Publicerat  2012-03-19 / 13:13:06 i  Agorafobi/ADHD
Okej såhär är det, Emilia fick en dagisplats i augusti förra året. Men strax innan hon skulle börja sa vi upp platsen pga att jag blev för dålig i min Agorafobi för att klara av att hämta och lämna (trots att det bara är över gatan + några meter)... Hon hann alltså inte gå en enda dag, och säger man upp platsen hamnar man sist i kön när man ansöker igen. Sen i nov-dec hade jag en riktigt bra period och skulle lätt klarat dagis, men då fanns det såklart ingen plats åt oss.
Nu har min kontaktperson lyckats förklara vår situation för den förskoleansvarige i vårt område och vi har fått förtur. Dock finns det ingen plats förns i Maj. Men nu efter graviditet och missfall och inga mediciner på flera månader är jag sådär dålig igen, och undrar om det verkligen kommer gå vägen den här gången.. Får panik bara jag tänker på inskolningen, robert kommer ju bli tvungen att ta en hel vecka ledigt från skolan, vilket jag inte gillar så här nära studenten.
Det finns många som skulle tycka att det vore underbart att få vara hemma med barnet så länge som jag har, men för mig/oss har det vart hemskt. Jag är ju inte som alla andra föräldrar tack vare min sjukdom.. Robert är i skolan med bilen på dagarna och jag har inte klarat av att sitta på en buss sedan jag var gravid..
Visst har det vart perioder då det har vart bättre och vi haft kontakt med andra som har barn och jag lyckats vara ute lite mer, men till slut tröttnar folk på att man aldrig kan hitta på något..
Sen var det den där bra perioden i höstas, då jag till och med klarade av öppna förskolan flera dagar i veckan. Men förutom den korta perioden så har faktiskt jag och Emmis mest suttit hemma hela dagarna och bara försökt få tiden att gå.. Visst, både jag och robert har underbara familjer.. Men de är ju i skolan eller på jobbet på dagarna som alla andra. Alltså känns det som att dagis är ända lösningen här. Emilia är ju trots allt snart 2 år och är i stort behov av stimulans, träffa andra människor och vara ute och hitta på äventyr som alla andra barn! Att bara sitta hemma med mamma och glo hela dagarna slutar ju bara med att vi går varandra på nerverna och Emilia blir ledsen..
När vi har fått en plats på dagis tänkte vi försöka fixa så att Emilia får anpassa sina tider efter roberts skoltider, och vara där hela dagarna. Men eftersom jag är sjukskriven och aldrig varit tillräckligt frisk för att jobba, har vi tyvärr samma regler som arbetslösa (15 timmar/vecka). Bara att hoppas att den vi får prata med det här om har lite hjärta i sig och förstår!

Tänk att något så simpelt ska var så svårt! Att ett litet fel i hjärnan kan resultera i att man till slut inte ens kan öpnna dörren och gå ut med soporna. Att jobb och studier är så långt in i framtiden att hela ens liv känns alldeles meningslöst..
Jag är så fruktansvärt trött på den här sjukdomen att jag inte vet vad jag ska ta mig till! Jag vill inget hellre än att vara normal!

Det blev visst ett ganska långt inlägg, men jag kände att jag behövde skriva av mig.




Kommentarer
Natalie M

Åh vad jobbigt det låter.. Men jag tänkte, inte för att jag har med det att göra, men tiden som Emilia får gå på dagis har ju med inkomsten att göra? Din kille kanske tjänar över 10000:- netto och då måste ni väl få ha heltid? Eller missuppfattade jag ditt inlägg nu? :p Vart är det ni bor förresten? Kram

2012-03-19  /  14:10:21  http://jennynataliemelin.blogg.se/
saga

Jaha, som jag fattat det så avgör de tiderna beroende på när man jobbar bara.. Fast min sambo studerar så det går inte ändå.. I linköping är det vi bor :)

2012-03-19  /  19:09:26 
Emelie

Börjar fan nästan gråta när jag läser! Vet precis hur jävla jobbigt det är... Även om du har det betydligt jobbigare än vad jag har det just nu. Jag klarar nästan allting utom just skola. Man vill bara vara normal... Mitt problem nu är att jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Har absolut inga pengar och vet inte hur jag ska ta mig vidare. Ska söka in till en skola tills i höst men hur det kommer gå det har jag ingen aning om... Förstår inte vad man gör om det fortsätter vara såhär jobbigt... Jag kan ju inte leva mitt liv utan pengar och bo hemma liksom. Hoppas verkligen du kan hitta något som får det att bli bättre för du verkar må precis som jag har gjort dom studer i livet som jag har haft det som värst. Under högstadiet bland annat. Det låter ändå som att du skulle behöva medicin när det är sådär illa :( usch vad jag lider med dig. Vill bara komma hem till dig och hjälpa dig för jag vet hur det känns när ingen förstår och hur jävla ensam man känner sig även om man har folk runt omkring sig som försöker förstå ! Massa kramar!

2012-03-19  /  21:27:24  http://thepinkprinsessa.blogg.se/
AnnaMalin

Sv: Tack snälla!

2012-03-19  /  22:03:42  http://annamalinsrum.blogg.se/
Lina

Sv; Tack så mycket!



Och angående ditt inlägg, det lät inget vidare. Hoppas verkligen att det ordnar sig!

2012-03-20  /  11:28:56  http://linakrantz.se
Anonym

Men ni bör ju ha rätt till heltid. När jag var arbetslös hade jag rätt till att ha Nathalie heltid på dagis det är bara när jag är mammaledig som de 15/h i veckan gäller, Kanske är olika från kommun till kommun med jag tycker absolut du ska kolla upp det. Har för mig att den regeln är rätt så ny.



Mvh Lina

2012-03-20  /  20:27:50  http://www.linaslycka.se/
Tove

Fy så jobbigt det låter att må sådär.

Men om man är sjukskriven har man rätt att ha barnet heltid på dagis, när man är arbetslös/mammaledig gäller 15 tim/veckan men sjukskriven är du ju 100 % och det anses lika mkt som ett heltidsjobb. Så självklart ska du ha henne så mkt på dagis som du faktiskt behöver pga din sjukdom!

Kramar

2012-05-02  /  15:32:28  http://masserandemamma.blogg.se/





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:




Trackback